棕背伯劳

霸鹟科伯劳属鸟类

棕背伯劳学名Lanius schach)为伯劳科伯劳属鸟类,俗名海南鵙、大红背伯劳。是一种东洋界很常见的留鸟,广泛分布于亚洲各地,其羽毛随地理范围不同而有所变化。这种鸟类分布在亚洲大陆及东部群岛。东部或喜马拉雅亚种L. s. tricolor有时被称为黑头伯劳。虽然亚种之间的羽色有显著差异,但它们都有一条细长的黑色尾羽、黑色的眼罩和前额、棕红色的臀部和两侧,以及肩部的小白斑。该物种被认为与灰背伯劳Lanius tephronotus)构成超种,后者在青藏高原繁殖。

棕背伯劳
摄于印度哈里亚纳邦的棕背伯劳
科学分类 编辑
界: 动物界 Animalia
门: 脊索动物门 Chordata
纲: 鸟纲 Aves
目: 雀形目 Passeriformes
科: 伯劳科 Laniidae
属: 伯劳属 Lanius
种:
棕背伯劳 L. schach
二名法
Lanius schach
亚种
  • L. s. stresemanni Mertens, 1923
  • L. s. bentet Horsfield, 1822
  • L. s. suluensis (Mearns, 1905)
  • L. s. nasutus Scopoli, 1780
  • L. s. schach Linnaeus, 1758
  • L. s. longicaudatus Ogilvie-Grant, 1902
  • L. s. tricolor Hodgson, 1837
  • L. s. caniceps Blyth, 1846
  • L. s. erythronotus (Vigors, 1831)
粗略分布范围

分类学

棕背伯劳由瑞典博物学家卡尔·林奈于1758年在他的《自然系统》第十版中正式物种描述[3][4] 林奈引用了瑞典探险家佩尔·奥斯贝克在其中国旅行记录中对该物种的描述。该模式产地为中国广州地区。[5] 属名Lanius源自拉丁语,意为“屠夫”,因为伯劳鸟的进食习性,有些伯劳鸟被称为“屠夫鸟”。种名schach是一个拟声词,模仿其叫声。[6] 伯劳的英文名称 "shrike" 来自古英语scríc,意为“尖叫”,指的是其刺耳的叫声。[7]

目前确认的九个亚种有:[8]

  • L. s. erythronotus维格,1831年) – 从哈萨克斯坦南部至伊朗东北部、阿富汗、巴基斯坦和印度中北部
  • L. s. caniceps布莱思,1846年) – 印度西部、中部、南部及斯里兰卡
  • L. s. tricolor霍奇森,1837年) – 尼泊尔和印度东部,经缅甸和中国南部至寮国北部和泰国北部
  • L. s. schach (林奈,1758年) – 中国中部、东南部至越南北部
  • L. s. longicaudatus奥格尔维-格兰特,1902年) – 泰国中部、东南部和寮国南部
  • L. s. bentet霍斯菲尔德,1821年) – 马来半岛、大巽他群岛和婆罗洲
  • L. s. nasutus斯科波利,1786年) – 菲律宾(不包括巴拉望群岛和苏禄群岛)
  • L. s. suluensis梅恩斯,1905年) – 苏禄群岛(菲律宾南部)
  • L. s. stresemanni默滕斯,1923年) – 新几内亚东部高地

斯图亚特·贝克在其《英属印度动物志》第二版中将Lanius schachLanius tephronotusLanius tricolor视为三个独立物种。他认为nigricepstricolor的同义词,并将erythronotus视为schach的亚种。休·惠斯勒N. B. 金尼尔提出了其他分类法,认为tephronotusschach的亚种,并将nigricepsnasutus归为一组。另一种分类法则将tricolor视为L. tephronotus的亚种。[9] 然而,后来在库马盎地区观察到tephronotusschach共存,因此确认这两者为不同的物种。分子距离也表明它们之间的差异足够大。[10] erythronotus群体的头部为灰色,并逐渐过渡到棕红色的背部。来自外里海地区的西部群体由谢尔盖·布图林命名为jaxartensis,据说体型较大,但不被认为是有效分类。[11]沃尔特·科尔兹命名的来自印度西部干旱地区的浅灰色形态kathiawarensis,也仅被视为一种变异型。[12] 在印度南部和斯里兰卡,亚种caniceps的红棕色仅限于臀部,头顶颜色较浅且背部为纯灰色。比斯瓦莫伊·比斯瓦斯支持nigriceps(上背为灰色,下背为红棕色)是tricolorerythronotus的杂交种的观点。[13][14]

亚种longicaudatus有较灰的头顶,分布于泰国和缅甸。指名亚种分布于中国,从长江流域南至海南和台湾。部分指名亚种的个体显示黑化现象,曾被描述为fuscatus物种。[10][15] 岛屿形态包括nasutus(菲律宾群岛,从民答那峨岛到吕宋岛及北婆罗洲)、suluensis(苏禄岛)、bentet(巽他群岛和苏门答腊,婆罗洲除外)以及stresemanni的新几内亚群体。[5]

描述

棕背伯劳是一种典型的伯劳鸟,喜爱干燥的开阔栖地,常常栖息于灌木丛顶或电线上。其眼部的黑色“眼罩”较宽,覆盖前额,大多数亚种如此,而tricolornasutus亚种的整个头部为黑色。尾巴狭长,呈阶梯状,外侧羽毛带有淡淡的棕红色。erythronotus亚种的背部和肩部的灰色带有棕红色,而印度南部的caniceps亚种则呈纯灰色。[16] 初级飞羽基部有少量的白色。褐背伯劳体型较小,花纹对比更鲜明,翅膀上有更显著的白色斑块。雌雄的羽色相同。[17]

分布与栖地

该物种广泛分布于从哈萨克斯坦到新几内亚的亚洲地区,主要栖息于灌木丛和开阔地带。许多温带区域的族群是迁徙性的,冬季向南迁移,而热带地区的族群通常为留鸟,尽管有时会进行短距离移动。印度南部的caniceps亚种在冬季会出现在印度南部的干燥沿海地区。[16][18] tricolor亚种则迁徙到印度的孟加拉地区。[19] 它们常见于灌木丛、草地和耕作的开阔土地上。印度南部的一项调查显示,它们是该地区最常见的越冬伯劳之一,并沿道路以线性密度分布,每公里约0.58只,常常选择电线作为栖息点。[20]

该物种在欧洲极为罕见,仅在英国南尤伊斯特于2000年11月和荷兰丹赫尔德于2011年10月有两次被接受的记录。[21] 一只符合caniceps亚种特征的鸟曾在马尔地夫岛上被发现。[22] 此外,还有在约旦[23]以色列土耳其的迷鸟记录。[24]

行为与生态

 
Upright posture (ssp. erythronotus (Keoladeo National Park, India)

这种鸟类有典型的伯劳“直立姿势”,当它栖息在灌木上时,会以一定角度滑翔下来捕捉蜥蜴、大型昆虫、小型啮齿动物。它们会维持觅食领地,通常单独或成对出现,且相隔较远。有时观察到多只伯劳争夺栖息点并表现出玩耍行为。[25] 它们的叫声通常粗糙刺耳,类似于被蛇捕获的青蛙的尖叫声。它们能模仿多种动物的叫声,包括鸠、布谷鸟、小狗和松鼠等,这使它在东南亚部分地区成为受欢迎的宠物。[16][26][27]

棕背伯劳捕食范围广泛,偶尔被观察到从溪流中捕捉鱼类。[28] 它们也捕捉小蛇。[29] 有时它们会进行盗食寄生,从其他鸟类手中夺取猎物。它们也会在空中捕捉飞行的昆虫。有时它们在进食猎物的头部或脑部后,会将猎物刺在荆棘丛上。据报导,在喀拉拉邦,它们会食用苦楝的果实,甚至试图将果实刺在树枝上。[16][30]

繁殖季节在温带地区的夏季,它们的巢为深而松散的杯状巢,由带刺的树枝、碎布和毛发构成,通常放置在带刺的灌木丛中或刺篱木和野枣树(Phoenix)上。[31] 每窝通常产下3到6颗蛋,雌雄共同孵化,约13至16天后孵化。年幼的雏鸟常被喂食由父母捕捉的小鸟。[32] 有时它们会在同一巢中养育第二窝雏鸟。它们有时会受到杜鹃类的寄生,包括大杜鹃(在德拉敦地区)、四声杜鹃白头鹃以及孟加拉的噪鹃[16][33]

分布

棕背伯劳分布的区域从哈萨克起,穿过阿富汗巴基斯坦印度半岛(除了东边的国家[34]),到纽几内亚中国、泰国、缅甸、印度、斯里兰卡、越南、台湾、菲律宾和马来半岛等地都有分布。主要栖息于常见于低海拔地区的疏林地,例槐、枫杨、泡桐、榆、柳、刺槐等乔木的顶端。该物种的模式产地在中国。[2]

亚种

  • 棕背伯劳台湾亚种学名Lanius schach formosae)。分布于台湾以及中国境内。该物种的模式产地在台湾本岛。[35]
  • 棕背伯劳海南亚种学名Lanius schach hainanus)。分布于中国海南等地。该物种的模式产地在海南岛。[36]
  • 棕背伯劳指名亚种学名Lanius schach schach)。在中国,分布于长江以南地区、北至甘肃、陕西、西至四川、云南,偶见于山东等地。该物种的模式产地在中国。[37]
  • 棕背伯劳西南亚种学名Lanius schach tricolor)。分布于尼泊尔、泰国、缅甸、印度以及中国云南西藏等地。该物种的模式产地在尼泊尔。[38]

棕背伯劳羽色有棕色型、黑色型及过渡色型[39]。曾经认为黑色型是一个独立种黑伯劳(L. fuscatus),现在认为这只是棕背伯劳的一种色型,是一个变异类群。[40]

参考文献

  1. ^ BirdLife International. Lanius schach. The IUCN Red List of Threatened Species 2009. [2010-10-01]. 
  2. ^ 2.0 2.1 中国科学院动物研究所. 棕背伯劳. 《中国动物物种编目数据库》. 中国科学院微生物研究所. [2009-04-04]. (原始内容存档于2016-03-05). 
  3. ^ Linnaeus, C. Systema Naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis 1 Tenth. Holmiae (Stockholm): Laurentii Salvii. 1758: 94 (Latin). 
  4. ^ Osbeck, Pehr. Dagbok öfwer en Ostindisk resa åren 1750, 1751, 1752 : Med anmårkningar uti naturkunnigheten, fråmmande folkslags språk. Stockholm: Ludv. Grefing. 1757: 227 (Swedish). 
  5. ^ 5.0 5.1 Mayr, E.; Greenway, J.C. Jr (编). Check-List of Birds of the World 9. Cambridge, Massachusetts: Museum of Comparative Zoology. 1960: 349–351. 
  6. ^ Jobling, J.A. The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. London: Christopher Helm. 2010: 219, 349. ISBN 978-1-4081-2501-4. 
  7. ^ Shrike. 牛津英语词典 (第三版). 牛津大学出版社. 2005-09 (英语). 
  8. ^ Gill, F.; Donsker, D.; Rasmussen, P. (编). Shrikes, vireos, shrike-babblers. IOC World Bird List Version 12.1. International Ornithologists' Union. 2022 [3 March 2022]. 
  9. ^ Biswas, B. Further notes on the shrikes Lanius tephronotus and Lanius schach. Ibis. 1962, 104 (1): 112–115. doi:10.1111/j.1474-919X.1962.tb08635.x. 
  10. ^ 10.0 10.1 Zhang, W.; Lei, F.-M.; Liang, G.; Yin, Z.-H.; Zhao, H.-F.; Wang, H.; Krištín, A. Taxonomic status of eight Asian shrike species (Lanius): phylogenetic analysis based on Cyt b and CoI gene sequences. Acta Ornithologica. 2007, 42 (2): 173–180. doi:10.3161/068.042.0212 . 
  11. ^ Vaurie, C. Systematic Notes on Palearctic Birds. No. 17 Laniidae. American Museum Novitates. 1955, (1752): 1–19. hdl:2246/3647. 
  12. ^ Abdulali, H. On the validity of Lanius schach kathiawarensis Koelz. Journal of the Bombay Natural History Society. 1975, 72 (3): 854–855. 
  13. ^ Biswas, B. On the shrike Lanius tephronotus (Vigors), with remarks on the erythronotus and tricolor groups of Lanius schach Linne, and their hybrids. Journal of the Bombay Natural History Society. 1950, 49 (3): 444–455. 
  14. ^ Dunajewski, A. Gliederung und Verbreitung des Formenkreises Lanius schach L. Journal für Ornithologie. 1939, 83 (1): 28–53. S2CID 36528094. doi:10.1007/BF01950811 (德语). 
  15. ^ Huang, J.; Zhao, S.; Lin, Y.; Yang, L.; Chen, Y.; Tang, S.; Hu, H. Comparison of breeding ecology between two color morphs of Lanius schach (PDF). Zoological Research. 2009, 30 (3): 288–294. doi:10.3724/SP.J.1141.2009.03288. 
  16. ^ 16.0 16.1 16.2 16.3 16.4 Ali, S. & Ripley, S.D. Handbook of the Birds of India and Pakistan 7 Second. New Delhi: Oxford University Press. 1986: 93–98. 
  17. ^ Rasmussen, P.C. & Anderton, J.C . Birds of South Asia. The Ripley Guide 2. 2005: 350–351. 
  18. ^ Guruswami, V. South Indian Grey-backed Shrike Lanius schach caniceps. Newsletter for Birdwatchers. 1997, 37 (5): 91. 
  19. ^ Law, S.C. The status of the Indian Blackheaded Shrike Lanius nigriceps (Frank) in lower Bengal. Journal of the Bombay Natural History Society. 1932, 36 (1): 259–262. 
  20. ^ Pande, S.; Pawashe, A.; Sant, N.; Mahabal, A. Status, habitat preferences and population estimates of non-breeding shrikes Lanius spp. in Maharashtra and Karnataka states, India. Biological Letters. 2004, 41 (2): 65–69. 
  21. ^ Stevenson, A. The Long-tailed Shrike on the Outer Hebrides – a new British bird. Birding World. 2000, 13 (11): 454–457. 
  22. ^ Anderson, C.; Baldock, M. New records of birds from the Maldives, with notes on other species (PDF). Forktail. 2001, 17: 67–73. (原始内容 (PDF)存档于2012-02-26). 
  23. ^ Dufourny, H. First Record of Long-tailed Shrike Lanius schach for Jordan. Sandgrouse. 2006, 28 (1): 73–75. 
  24. ^ Shirihai, H.; Golan, Y. First records of Long-tailed Shrike Lanius schach in Israel and Turkey. Sandgrouse. 1994, 16 (1): 36–40. 
  25. ^ Serrao, J.S. A curious play of Rufousbacked Shrikes. Newsletter for Birdwatchers. 1969, 9 (11): 9. 
  26. ^ Sodhi, N.S.; Sekercioğlu, C.H.; Barlow, J. & Robinson, S. Conservation of Tropical Birds . John Wiley & Sons. 2011: 163. ISBN 9781444334821. 
  27. ^ Shepherd, C.R. The bird trade in Medan, north Sumatra: an overview (PDF). BirdingASIA. 2006, 5: 16–24. 
  28. ^ Magrath, H.A.F. The food of the Rufous-backed Shrike (Lanius erythronotus). Journal of the Bombay Natural History Society. 1910, 20 (1): 218. 
  29. ^ Mohan, D. Rufousbacked Shrike (Lanius schach Linne) feeding a Striped Keelback (Amphiesma stolata) to Cuckoo (Cuculus canorus Linne) fledgeling. Journal of the Bombay Natural History Society. 1994, 91 (1): 143. 
  30. ^ Neelakantan, K.K. More stray bird notes from Malabar. Journal of the Bombay Natural History Society. 1952, 50 (3): 664–667. 
  31. ^ Law, S.C. Further notes on the nesting of Lanius nigriceps Frank. with observations on juvenile plumage. Journal of the Bombay Natural History Society. 1933, 36: 499–501. 
  32. ^ Yoong, KS. Observations on the hunting and feeding behaviour of breeding Long-tailed Shrikes Lanius schach. BirdingASIA. 2011, 16: 71–74. 
  33. ^ Begum, S; Moksnes, A; Røskaft, E & Stokke, BG. Factors influencing host nest use by the brood parasitic Asian Koel (Eudynamys scolopacea). Journal of Ornithology. 2011, 152 (3): 793–800. S2CID 39665560. doi:10.1007/s10336-011-0652-y. 
  34. ^ 比克拉姆·格雷瓦尔英语Bikram Grewal; Bill Harvey and 奥托·普菲斯特. Photographic guide to birds of India. Hong Kong: Periplus editions / 普林斯顿大学出版社. 2002.  p. 242
  35. ^ 中国科学院动物研究所. 棕背伯劳台湾亚种. 《中国动物物种编目数据库》. 中国科学院微生物研究所. [2009-04-04]. (原始内容存档于2016-03-05). 
  36. ^ 中国科学院动物研究所. 棕背伯劳海南亚种. 《中国动物物种编目数据库》. 中国科学院微生物研究所. [2009-04-04]. (原始内容存档于2016-03-05). 
  37. ^ 中国科学院动物研究所. 棕背伯劳指名亚种. 《中国动物物种编目数据库》. 中国科学院微生物研究所. [2009-04-04]. (原始内容存档于2016-03-05). 
  38. ^ 中国科学院动物研究所. 棕背伯劳西南亚种. 《中国动物物种编目数据库》. 中国科学院微生物研究所. [2009-04-04]. (原始内容存档于2016-03-05). 
  39. ^ 江燕琼; 唐思贤, 丁志锋, 胡慧建. 棕背伯劳羽色多态现象探讨. 动物学研究. 2008, 29 (1): 99–102 [2020-12-15]. 
  40. ^ Ren, Gang; Li, En; Zhao, Shiye; Jiang, Yanqiong; Wang, Shasha; Tang, Sixian; Hu, Huijian. Correlation between color polymorphism and the MC1R gene of Lanius schach. Biodiversity Science. 2020-06-20, 28 (6): 688. doi:10.17520/biods.2019307.